Första riktiga vårdagen.

Idag var en solig dag. Snödropparna blommar. Trädgården ser skräpig ut när det mesta av snön har smält. Det börjar kännas lockande att städa. En skräpig gran ligger på gräsmattan. Vi kastade ut julgranen mitten av februari!

Nytt odlingsår.

Det här är granskott från vår julgran!
Eftersom granen knappt börjat barra har vi den kvar fortfarande. Snart ska vi kasta ut den. Jag tycker det är roligt att ha en gran inne i februari, när den har fått ljusgröna skott.
Vi har en blommande rosa amaryllis också. Och en annan av julamaryllisarna håller på att få en tredje stängel.
Det är dags att så!
Idag inledde jag odlingsåret med att så basilikafrön, sallad och sockerärtor. Jag har blandat trädgårdsjord med lite kompost och sand, och hoppas det blir en bra såjord. Jag har sått i plastbyttor jag fått grönsaker i. De här fröna hade jag i en burk från ett annat år, och hoppas det blir bra. Ärtorna har jag inte tänkt spara till i sommar. Jag tänker, att senaste åren har det varit inne med ärtskott i sallader och wokar, och ibland har jag köpt ärtskott. Det vore bättre att odla sina egna. Salladen är plockisbergssallad. Sådan blir underbar på friland, men jag har tänkt man kan odla den inomhus under våren och äta upp den när man känner för den, om det blir något.
I burken finns även ringblomfrön, frön av broccoli och brysselkål, pumpa och bönor. Jag ska så dem senare. Nu är det tid för föresatser och till dem hör mängder av pumpor!
Det är bättre att använda det jag har än att köpa nytt, men jag vill ha även tomater, persilja, krasse och kanske chili. Förra året hade jag ju inte egna tomater och jag saknar dem.
Jag har satt lavendelskott. Jag köpte en lavendelplanta på rea i höstas och har haft den inne under vintern. Nu har jag knipsat av skott och stuckit ner dem i sandblandad jord, så får vi se. Jag läste en gång i en tidning om en kvinna som drev upp mängder av nya lavendelplantor. Jag har två fina lavendelbuskar i trädgården och det skulle vara fint om de fick sällskap av en hel häck. Så många skott har jag inte satt, men de här är kanske bara början.

Gott Nytt År!

Början av november hade vi alltså snö, vilket är svårt nu att minnas.
Det har varit den varmaste december i mannaminne, och alldeles snöfritt. Jag har sett till min trädgård nästan lika lite som jag bloggat. Annars hade man kunnat vara ute och krattat.
Jag har plockat in cypresskvistar, nypon och olvonbär att dekorera med. Jag har grävt upp mossa också, det har varit lätt att gräva och till jul är det bra att ha mossa i gräsmattan.
Jag odlar groddar, alfalfa och kikärter. Alfalfa har fyllt min groddburk, jag har en sådan i tre våningar. Man kan lika gärna grodda i en glasburk, med en gles väv över, fastspänd med en gummisnott. Man byter vatten en-två gånger per dag. Kikärterna groddade jag i en plastsil. Först lade jag dem i blöt i en bunke över natten. Sedan hällde jag bort blötläggningsvattnet genom silen, och sedan har ärterna legat kvar i silen och jag har sköljt dem 1-2 gånger per dag tills det blivit groddar. Dessa groddar kokade jag häromdan med tomatjuice, potatisbitar och morotsbitar, vilket blev en god och enkel mellandagsgryta.
Vi har haft för mycket mat, och vi har fått många julklappar. Jag har fått fyra amaryllis. Jag skall försöka vårda dem enligt alla konstens regler och sätta ut dem i trädgården i sommar, så att de har en chans att blomma om.
Förresten, cypressgrenarna jag tagit in är från tidigare års julgrupper. Mina äldsta cypresser fick jag början av -86 eller om det var -85 eller -87, som små växter i en liten kruka en gäst hade med sig. Jag planterade dem sommaren -87 i den här trädgården, och två av dem är nu stora träd.

Elisabetdagen.

Jag har blivit väldigt uppvaktad. Jag fick gurksmörgåsar, choklad och presenter på sängen.
Min namne Elisabet Abelli har ringt. Grattis även alla andra Elisabet!
Men vad som fick mig att vilja blogga idag, var att kanske någon undrat hur det gått med min tomatillo-odling. Två dagar har jag nu ätit tomatillosalsa och serverat mina anhöriga till bl.a. falaflar, kidneybönor och ris. Apropå kidneybönor kan man hellre hålla sig till våra inhemska bruna bönor. De är lika goda och de går utmärkt att koka med tomater och chilifrukter, man behöver inte alls hålla sig till det sötsura recept vi är uppvuxna med. Men nu hade vi kidneybönor. Och som sagt hade vi salsa, och jag har kvar en skål tomatillos i kylskåpet.
Det blev små gröna frukter, som omogna körsbärstomater, fast de är inte alls tomater. De är som inslagna i en "lykta", ett pappersliknande grönbrunt hölje. Man tar bort höljet. Frukterna känns lite klibbiga. Man tvättar dem. Jag har hittat beskrivningar av växten samt recept genom att googla. Salsan gjorde jag genom att mixa lite citronsaft, tomatillos samt en liten bit röd paprika. En rå tomatillo som den är smakar inte gott. Mixad som nu skrivits smakar den utmärkt! Många recept innehåller avocadofrukter, chili, koriander och vitlök till tomatillos.
Jag tror jag skall odla fler nästa år. Bland det bästa är att frukterna är mycket hållbara.

Trädgården har frusit.

Som vissa läsare påpekat har jag inte varit någon flitig bloggare senaste tiden- nej, jag har inte varit flitig i trädgården heller. Det är sant, att jag kunde ha skrivit förra veckan att frosten till sist tog tag i oss, frös ogräset likväl som de gröna blad som var kvar på syrener och äppelträd, och sedan vräkte först snöblandat regn ner på oss, varefter det kom ren snö, varefter det regnat och snön smält. Jag förstår, att vissa läsare som badat i pooler på Azorerna skulle glatt sig åt
detaljerade skildringar av vår snö.
Det känns lämpligt att gå i ide. Men jag skall göra en raid ut i trädgården någon dag och plocka fler aroniabär och nypon. De sitter kvar. Jag känner mig stimulerad av att min sylt och saft efterfrågats. Aronia verkar ha blivit trendigt, helt rätt har många uppfattat aronian som mystisk, mycket smaklig, mycket hälsobringande och även färgen har uppskattats. Så jag bjuder på mer saft ett tag till!
Jag tog med hallonsylt till Ylva i Stockholm i förrgår. Hon hade önskat sig det. Det känns bra att sprida sylt och saft. Jag har alltså inte gått i ide än, utan åkte tåg. I går kväll, när jag åkte hem
tog resan Stockholm Central-Gävle 3 1/2 timme, vilket innebär två timmars försening, på grund av att ett tåg spårat ur tidigare på dagen. Det var härligt att komma fram.

Det blev inte storm.

Jag vaknade i morse och var beredd på snö på marken och stormvindar, men det var mörkt och nästan vindstilla- ingen snö än. Det har inte ens varit frost! På eftermiddagen började det blåsa, men storm, nej inte här. Så jag har varit ute och letat reda på några äpplen till. Jag har ätit några, kokade lite mos igen och kokade de sista med aronia och träig rabarber till några flaskor lite väl lättsockrad saft. Och så plockade jag fler myntaskott. Nu får det vara nog, resten får vara kvar. Jag har annat att göra. Inte för att jag längtar efter snö, men en del år har det känts skönt att snön lagt sig över lönnlöv och ogräs.

Storm och aronia.

Nu är det lugnet före stormen. Enligt radio och TV kommer det värsta ovädret sedan -92 in över Sverige i kväll. När jag hörde det begrep jag, att plocka in trädgårdsmöbler hade högsta prioritet. Så det har jag gjort idag, i regnet, utom två bord jag inte klarade att lyfta. Det är samma varje år- jag väntar i det längsta att ta in möblerna, inte bara av lättja utan även för att jag vill sitta ute så mycket som möjligt. Ibland blir de översnöade. Nu kommer borden att bli översnöade. Som om det gällde livet, och det gör det ju, slog jag ner en del av de sista plommonon från trädet med en kratta, slog ner de sista fågelbitna Loboäpplena och samlade ihop dem i en bunke, krattade ihop Signe Tillischäpplen, som dolt sig under lönnlöven och bar äpplena till altandörren så att jag kan ta in dem eftersom.
Igår kokade jag aroniasylt igen, men jag har kvar aroniabär på buskarna. Jag har kokat lite nypon också, med äpplen, och jag har brutit av några rabarberstjälkar jag ska ta in och kanske koka saft på. Aroniabuskarna håller på att tappa sina löv, och så hänger tunga svarta klasar på de kala grenarna. Lönnlöven ligger som en tjock matta över ena trädgårdshörnan.
Min senaste favoritsylt har jag gjort med Melatin. Jag brukar vara mot tillsatser, men det var så enkelt och gott, att jag föll. Man köper en grön liten påse melatin. Senast tog jag 1,3 kg aroniabär,en halv rentvättad citron med skal och allt, samt en liten skvätt vatten. Detta fick koka en liten stund till lite mjukare konsistens. Jag mixade massan med min handmixer. Jag rörde i Melatinet och kokade sylten två minuter under omrörning. Jag hällde upp sylten i rena burkar. Jag började äta det som var sist i kastrullen med youghurt. Sagolikt gott!
Nu kan stormen komma. Jag har varit och handlat mer youghurt, mjöl och jäst, jag har massor av specerier och har ju sylt och saft och är beredd!